sneamn

Hej vi kommer ta bort den här bloggen eller aso ta bort och ta bort.. Vi kommer bara lägga ner den här bloggen men istället har jag (Emilia) och Stéphanie en ny blogg som heter www.charlieandlola.devote.se så jag tycker att ni ska följa oss där istället! Nathalie kommer inte längre ha blogg med oss så det blir bara jag och steffi.

Hej vi har inte bloggat nått men jag har iaf inte haft tid men här får ni ett par bilden ifrån helgen!

Hej idag drig jag inte till skolan , börja fixa mig runt halv två. och när jag blev klar drog jag till stan och träffa steffi så åkte vi vidare till nva där vi träffa nathalie. Vi köpte chips kakor choklad godis & powerdrink och svullavid ett dagis sen kom amela rasse och en annan kille. Haha vi hade skit kul iallafall en stund senare kom Dani & Oras så drog rasse och den andra killen hem. Kom hem för kanske lite mer än 1 timme sen. Ska kolla lite kläder tills imorgon för vi har fotografering aja får väl se hur de går det här året haha.

Hej idag gick jag inte till skolan jag åkte till sjukhuset gjorde typ en mini operation , haha jag fick sånn där sömningsmedel fett kul. Men iaf jag tror inte att jag drar till skolan imorgon , men på torsdag gör jag det för vi har fotografering , puss, / emilia

Jag vet inte var jag ska börja. Det har snart gått 3 dagar utan dig, ingen förstår. Ingen kommer förstå. Jag kommer ihåg sista gången jag nudda dina läppar, sista kramen, sista gången jag hörde din andetag. Det gör ont i hela mig och vara utan dig ska du veta. Jag trodde aldrig, att jag skulle ta det så hårt som jag faktiskt gjorde. Jag kommer ihåg din lukt, ditt leende. Allt. Det är komplicerat att förklara det här. Det är komplicerat att älska dig. Att inte veta att jag vaknar upp imorgon med dig vid min sida. Att inte känna tryggheten att kunna prata med dig om allt. Du är och var min första kärlek, den första killen som förstod mig. Men du svek mig, du svek mig så hårt. När jag läste det där, fick jag rysningar , hela jag börja skaka, och ingen kunde få tårarna och sluta rinna. Det finns inga ord för hur besviken och rädd jag var. Hur rädd jag var för att jag älskat någon som endå svek mig i slutändan. Jag litade på dig, jag litade på dig så sjukt jävla mycket. Jag trodde det skulle hålla, trodde det skulle vara dig jag skulle älska. Jag hatar att blicka tillbaka. Det finns ingen som dig, men det finns många så mycket bättre. Men problemet är det att det är dig jag älskar, det är dig jag vill vara med. Jag förlät, jag offrade, jag förlorade allt för dig. Jag förlät dig för någonting mina vänner sa åt mig att aldrig göra. Du fick mig förkrossade, och endå, ja endå så förlät jag dig, endå så lät jag dig ha kvar mitt hjärta, men vad gjorde du. Du slet det i stycken och bara spotta på alla mina sår. Du sa ” är det inte bättre om vi bara är vänner”, mitt svar var ” Mm, visst”. Även fast det gjorde så fruktansvärt ont i hela mig så sa jag att det var ”okej”. När du sedan gick därifrån, så bleknade jag i hela ansiktet, började skaka och darra, kunde inte få fram ett ord, jag ville bara skrika, gjorde allt för att låta tårarna stanna där. Men det gick inte då brast jag ut. Tårarna forsade, men jag förstod att jag var tvungen att sluta, jag höll allt inne, sen gick det några timmar, jag skulle sova. Då snurrade allt i huvudet på mig, då förstod jag att du inte längre är min. Jag var tom på ord, tryckte mitt huvud så hårt jag kunde mot kudden och skrek, jag grät i timmar. Jag somnade in med kudden alldeles blöt. Jag vet att jag någon gång kommer gå vidare, jag kommer förlåta, men jag kommer aldrig glömma. Jag sa till dig att jag älskar dig, och du sa att du aldrig skulle glömma mig. Men allt var bara bullshit, redan den kvällen mådde du bra. Kan inte förstå att jag var dum nog och lita på dina lögner, att jag gick på allt du lovade mig. Du sa att du inte ville förlora mig, endå så var det bättre och vara vänner. Men glöm aldrig att alla ord som jag sa, ja jag står kvar vid vad jag lova. Att jag föralltid kommer ha kvar minnet av dig att jag föralltid kommer älska dig. Din doft gör min alldeles skakig, din närhet gör mig knäsvag, det bara är så. Jag gav dig verkligen allt jag kunde, jag gav dig nyckeln till mitt hjärta, och du öppnade upp. Jag gav dig min kärlek och allt jag någonsin kunnat ge. Jag gjorde misstag, men jag försökte åtminstone få dig att förstå att det aldrig var meningen. Du fick mig förstå vad ordet kärlek betyder, du fick mig känna mig älskad för en gångs skull, men var det bara ett spel? Eller gick allt bara över gränsen. Kommer sitta med alla dessa frågor utan svar en lång tid framöver. Det finns inga ord för vad du faktiskt betydde och betyder för mig. Jag älskade dig inte bara, jag älskar dig fortfarande så djupt. Och har ännu inte lyckats komma fram till hur jag ska gå vidare. Hur jag ska kunna se dig med någon annan, eller hur jag någonsin kommer kunna se dig som endast min vän. Hur jag ska kunna se dig i ögonen, utan att känna den där känslan att vilja hålla om dig. Jag litade verkligen på dig och dina ord. På att det skulle vara vi i alla fall ett tag framöver, precis som du sa. Du sa till mig att inget var omöjligt. Men det var något helt annat som du sa i fredags. Det gick nästan 2 månader och under dessa veckor, så gjorde du mig galen med bara några ord, ett leende och din doft. Jag trodde du var speciell, jag trodde inte du var som alla andra, jag hade rätt till viss del, men till viss del inte. Det gick så fort, allt gick alldeles för fort. Och du vet hur mycket du betyder, hur mycket jag älskar dig. Att jag gör allt för dig. Det finns inga ord kvar nästan, för det är obeskrivligt hur jag känner just nu. Det är galet verkligen, ingen kommer förstå som sagt. För ingen har någonsin varit i min sist. Ingen vill förstå, och du kommer inte ens förstå. Du räddade mig från sorgen, men du skapade något större till slut. Du fanns där när jag behövde det, fram tills att det var pågrund av dig jag var sårad. Du fick mig till botten. Jag är förkrossad, jag är inte mig själv. Du var som en dröm, du var så speciell, inte så någon annan. Men allt förändrades till slut. Allt det bra medför något dåligt, och jag måste försöka leva utan dig. Ska gråta ut ska skrika ut inatt ska jobba mig upp till den bra personen jag var innan dig. Jag nådde toppen med dig, men med bara några ord som fick du mig till botten. Sjukt hur mycket en människa man påverka ens liv. Hur en människa jag förändra hela dig. Du fick mig förstå att kärlek inte är något att leka med. Det är som att leka med elden, och du startade elden i mig som ännu inte brunnit ur. Förstå vad jag säger, du är mitt allt, min ängel jag förlorade allt. Du var den bästa, men du gömde något. Jag glömmer aldrig våran tid tillsammans. Jag förlåter som sagt, men glömmer aldrig. Du var underbar, och du var min första kärlek. Jag kommer inte glömma dig, men jag kommer gå vidare. Jag älskar dig än idag, och kommer älska dig imorgon, kommer älska dig tills mitt sista andetag, det förändras inte, oavsett vad du än säger och gör så är du den sista jag glömmer. Den sista personen jag någonsin kommer riskera, måste bara få min tid och tänka, få ut allt. Det lär ta ett tag innan jag kan låtsas vara något mer än dig vän. Du var bäst, du blev bättre, men nu är du inget mer än bra.

Hej sitter i skolan och har spanska! Har inte bloggat för det har inte funnits nått roligt att blogga om. Idag träffar jag steffi mane & massa folk. Vi får väl hoppas på en lyckad dag. Puss / emiliamagdalena

anna om baaaaaajs:

är du fotfarande tillsammans med din kille ?
grymt fina bilder du tar från din macbook. vill också ha en macbook så jag också kan ta såna fina bilder, 

anna.

Svar : Ja, vi är fortfarande tillsammans, men den senaste tiden har vi gått igenom sjukt mycket, så är inte på bästa humöret osv. Och där har ni anledningen till att jag inte bloggat. Och ja mac-book tar rätt så bra bilder, men det kan bli bättre! Kram på dig! :)

/ Stéphanie.